tisdag 14 december 2010

Dag 54

Min underbara syster kom ifrån Stockholm för att vara med oss tack underbara du för att du finns jag var  bara hemma och duschade och åkte tillbaka till min älskade att se sin man så här är så ofattbart att man kan inte tro att detta är sant en massa maskiner håller min man vid liv , barnen har gosat med pappa mycket klappandet och pussande blir det han är så mjuk och varm i huden så gott att känna på Joel vår minsta kille är helt klängig vill nästan inte släppa pappa orädd för alla slangar och apparater en annan är lite räddare känns så skönt att barnen inte är rädd för att vara här hos honom om jag nu skriver helt obegripligt är för att jag har sovit max 3 timmar inatt gud vad jag är trött såg mig själv i hissen och upptäckte att jag var så rynkig under ögonen jag kännde knappt igen mig själv , Jag måste säga att jag beundrar den mannen jag är gift med han är en sån kämpe bara det är imponerande . intensivvården  här på CSK tack för att ni gör att i er makt att rädda min man så enorm fin vård Lars han får och det är synd att man skall vara näst intill död innan man får det . Avd 94 fy skam för att ni utsatte min man för andnöd i nästan 48 timmar jag kan inte förklara i ord mår illa ta åt er nu om ni hittar min blogg jag har inga hämningar nu och detta är min blogg och vår kamp för överlevnad är så ledsen att det inte finns mer att skriva om detta som har hänt min vackra man =( så tack och lov att han är på intensiven då räddar de liv , jag skall snart gå in och pussa på Lars sen in och titta på desperata hemmfruarna , tack gud för att han lever kram Delicia

Skicka en kommentar