Känns nu som om att det är ok går jorden nu under så är det ok ,då dör vi alla resterande i min familj då slipper jag vara rädd som jag är nu dö och lämna mina barn utan föräldrar ,jag orkar inte med alla dessa förbannade motgångar som livet ger mig skall det vara så här resten av mitt liv oxå ?????
Den enda peson i mitt liv som har verkligen har betytt något för mig är DÖD , resten som har dött är sorligt men ok ,känns som om jag håller på sakta kvävas till döds som min älskade fick göra , jag är så ledsen att du fick en sån grym plågsam sista år på jorden varje andetag du tog sista året var som att andas genom ett sugrör och aldrig klagade du så nöjd bara att leva med din familj var total lycka för dig , synd att jag inte kan känna samma syn på livet som du hade en konst att se allting så vackert som du gjorde så tacksam för livet fast livet staffade dig med denna dödliga sjukdom , aldrig bitter det för mig är helt ofattbart. Jag ensam utan dig känner mig som en slagpåse utan energi och ork , har så svårt att se det vackra som du såg om nu jorden skulle gå under nu på fredag så är det ok men se då till att ta hela min familj men med min tur skulle jag säkert vara ensam överlevade
3 kommentarer:
Hittade hit via Kicki Lever, har varit inne på hennes blogg flertalet gånger och inget är skrivet sen den 4 oktober. Blev lite orolig.
Har läst din blogg och det finns inga ord som kan trösta eller lindra, det du går igenom. Min sambo fick en lever den 23 aug förra året. Det var i sista sekund, han hade inte långt kvar. Leverkomor haglade över oss det sista halvåret och det var inläggningar var och varannan vecka.
Jag är alldeles stum efter att ha läst din blogg och jag tycker att du är så stark. Jag vet att många gånger känner man sej inte stark och man tycker inte heller om att bli kallad stark när man är i den situation du är i. Man vill skrika jag är inte stark jag är skör.
Jag känner med dej i varje mening du skriver..
Tack finaste du , hoppas att jag kan kalla mig själv livsnjuterska snart det hade varit underbart <3
Jag blev en Livsnjuterska, efter att min sambo fick sin nya lever. Han fick sin första leverkoma i jan 2009 och fick vänta ända tills 23 aug 2010, innan vi fick det efterlängtade samtalet. Så han var rätt sjuk det sista halvåret. Varje dag skänker jag en tanke till den man vars lever vi fick ta över och vi gör allt för att vårda den gåvan vi fick.
Mankan nog njuta av livet på olika sätt beroende på vilken situation man befinner sej i och jag är övertygad om att det finns en liten Livsnjuterska i dej. Man kan skymta henne i dina blogginlägg. De här klyschorna att det blir bättre är något som man varken vill höra eller ta till sej.
Sörj och låt det ta den tid du behöver, en mycket klok psykolog som sa till dej att ni två levde ett långt liv tillsammans och då tar det tid att sörja och det ska oxå få ta sin tid.
Skicka en kommentar